Dansgolvet på Romantika

Vi tog en svängom vi också, men vi kör nog mer styrdans. Och det kul att bara sitta och titta på dans också. 

På kryssning till Riga

En båttur är rätt kul att göra och så lättillgängligt för oss som har så nära till Stockholm. Ändå gör vi det så sällan, Margareta och jag.

Det började på 60-talet med dagsturer till Mariehamn och ibland nån övernattning där på Åland. Sen blev det oftare Åbo o Helsingfors. Privata och jobbresor.  Hur många såna där resor jag gjort har jag ingen minsta aning om, men det är många och båtarna blir bara större och bekvämare. För ett par år sen provade vi Tallin och nu i helgen var vi på kryssning till Riga för första gången.

Pensionärsvarning? Nä, det tycker jag är orättvist, det var högst blandat bland resenärerna. Många äldre visserligen men många barnfamiljer också. Och inte så väldigt många rena partybrudar och killar, men det är väl ingen nackdel.

Ingen direktbuss från Sala så vi tog bilen, och som vanligt hade jag inte kollat riktigt varifrån vi skulle åka så jag blev lite stressad när jag letade efter båten(!), men vi är alltid ute i god tid så det ordnade sig. Avresa söndag kväll är rätt bra, en tur med ganska lite folk så man slipper trängas.Vi åkte med Siljas m/s Romantika, precis samma båt som vi åkte till Tallin med för ett par år sen. Helt OK båt men från 2002 så den börjar väl bli lite sliten kanske. Men visst är det avkopplande att sitta på soldäck när färjan tuffar ut från Stockholm och man har ett par sköna dar framför sig, man tröttnar aldrig på den där biten ut genom skärgården.

Ovanlig landstigning i Riga

Maten är viktig på sjön och det var inget att klaga på här heller. Buffé och några vanliga restauranger, Café och Fast Food. Och en riktigt bra dansorkester, The Showmaker, entusiastiska och högt tempo. Men vid showen avvek vi direkt. Ett otroligt högt ljud med en diskant som skar som knivar i öronen, då vågade vi inte sitta kvar och ta några risker med den hörsel vi har kvar. Det är sorgligt att man tror man måste köra på allra högsta volym.

Gott om uteserveringar. Vi tog en sallad. 

I Riga fick vi gå av båten genom bildäck, tekniska fel, men sen hade vi en fin dag och strosade runt i Gamla Stan utan nån plan, kollade några kyrkor och en del affärer, satt på nån bänk ibland och kollade på folk. Rätt skönt att inte ha några planer alls och inte stessa. Och precis lagom väder. Dom 5-6 timmar vi hade på oss att titta runt i Riga gick fort så vi kommer säkert tillbaka och kollar mer för det var säkert flera "måste"-ställen som vi missade när vi bara strosade runt så här. Första gången i en ny stad bör man ta en sightseeingtur, men det får också bli nästa gång, eller kanske vi såg tillräckligt på vår strosartur. Vi handlade faktiskt ingenting (börjar Margareta tappa stinget?) men vi käkade i alla fall lite gott på ett trevligt ställe.

Jag fick också vara med på bild

Och rätt var det var var det dags att dra sig tillbaka till båten och då gick vi längs en trevlig kanal där folk rodde, paddlade eller åkte turbåt. På hemresan var det mycket mer folk, många sommarlovslediga lettiska ungdomar som väl skulle på skolresa till Stockholm, så det var mycket mer drag på båten på hemresan och dansorkestern var om möjligt på ännu bättre humör. Och maten var fin och det gick inga stora vågor. Det är riktigt trevligt att ta en båttur, och nu var det väldigt länge sen vi var till Helsingfors också, börjar bli dags.

Eller varför inte en tur med Costa Atlantica som låg i Frihamnen, en riktig lyxbåt, men där har jag inte vågat kolla på priser än, antagligen inget för min plånbok. Om jag nu inte får tillbaks på skatten nån gång förstås.        
 

Kolarbyn i Skinnskatteberg

Vi fick tillfälle att göra en riktigt fin tredagarstur till ett fint och unikt turistmål alldeles i vår närhet, STF:s Kolarbyn i Skinnskatteberg. Våra dagar där i skogen blev så fint dokumenterade i en annan blogg, så jag är både fräck och lat och rekommenderar alla intresserade att trycka HÄR för att läsa mer, jag håller med om allt som står där. Här nöjer jag mig bara med några egna kompletteringar:

Det är alltid kul att vara ute med barnbarn, det blir liksom lite mer drag då än när vi är ute ensamma. Så vi var förväntansfulla när vi åkte små skogsvägar från Sala till Skinnskatteberg. Härligt väder och lunchpaus i Fläckebo innan vi tuffade vidare mot Kolarbyn dit vi kom i god tid innan incheckningen. Rätt mycket folk, jag tror att nästan alla tolv kolarkojorna var uthyrda. Och "bröllopssviten" också en liten timmerkoja med riktig dörr.

Ingen el, inget trådlöst nätverk, inget rinnande vatten, maten lagar man själv över öppen eld och diskar gör man i Trollbäcken, alltså riktigt annorlunda mot vad man är van vid. Ingen kiosk och inte ens nån personal mer än några timmar vid incheckningen men inte heller några myggor så det här var långt över förväntan. Är man riktigt ovan med naturen kan man nog bli lite förvirrrad, men vi hade en kanonhelg med friluftskunniga Annika och Carl-Johan och deras lika friluftskunniga Casper och Ellen. Så duktiga i naturen blir aldrig vi, men vi hängde med rätt bra så gott vi kunde på långa skogspromenader i väldigt blandad terräng.

Tråkigt? Inget att göra? Med Wild Sweden kan man gå på älg-o-bäversafari och man kan spana efter varg och björn. Och det finns en massa gruvhistoria att lära sig mer av. T.ex.

I kojorna ligger man rätt hårt på träbritsar, men vi hade med några liggunderlag så det gick riktigt bra att sova ändå, så bra att vi inte vaknade förrän framåt nio, och några av vårt gäng sov tom till framåt tio! Skogsluften suger... Vedeldad bastu på en flotte i sjön, flera lägerplatser där man kunde elda, ett samlingsrum för regniga dagar, ja Kolarbyn är en pärla som vi gärna kommer tillbaka till.